Senaste nytt från Växjö och vänster

19. jan, 2020

Söndag förmiddag. Solen försöker bryta igenom grådiset. Plusgrader. Den pampiga jättevallmon som jag haft i många år är på god väg upp. Kaprifolen håller på att veckla ut bladen. Märkbart längre ljust på dagarna. Känns rätt att avveckla julprydnaderna i denna vårkänning. Men tar det successivt. You never know. Fortfarande möjligt med en meter snö och 10 minus. Då är det fint med julljusstakar.

Var på bokrelease igår kväll. Ahmad Rahimi och Terese Hansen har skrivit och gett ut ”Hör min röst” – berättelsen av och om unge killen, ensamkommande afghan, från Iran och hans liv i Sverige. Ahmad är född i Iran men ändå inte betraktad som iranier. Hans familj flyttade – eller flydde – till Iran av språk- och religiösa skäl – trodde på ett bättre liv i Iran än i talibanernas våld. Ahmad är själv osäker på bakgrunden till flykten. Hans mamma blev så ledsen, när han frågade. Så skriver han i inledningen till boken som är på 270 sidor, ett arbete som säkert krävt både svett och tårar.

Ahmad vill att politiker läser boken. De ska veta vad som händer med människor som kommer hit, rotar sig, utbildar sig och hur avslag på avslag tär på dessa unga som inte har något hemland att skickas tillbaka till. Efter fyra avslag kom ett nytt besked: Du får uppehållstillstånd!  Mycket folk på Café de Luxe igår kväll. Ahmad hade tur i oturen; fick en familj som har brytt sig, hjälpt, tröstat och själv har han skaffat sig nätverk, aktiverat sig politiskt, lärt sig svenska – ja, den här berättelsen fick vi se glimtar av igår kväll. Nu finns hela i en bok. Tack för det!  

Nu en lugn eftermiddag med besök i Gasslanda. I morgon fullt ös med besök på dagliga verksamheter, regiongruppsmöte, vara tillgänglig för barnbarnen efter skolan, möte med V Växjös styrelse med förberedelser av årsmötet.

Carin Högstedt

20200119

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

 

 

16. jan, 2020

Äntligen är välfärden – kommunernas och regionernas arbete med vård, omsorg, förskolor, skolor – i centrum  för den politiska debatten! Äntligen har alla klart för sig sambandet mellan statsbidrag och nerskärningar inom äldreomsorg, nerläggningar av skolor, underbetalda vårdarbetare. När staten misshandlade välfärden under finansminister Anne Wibbles (FP) ledning i början på 90-talet, så var inte den insikten allmän. I Växjö kommun bildade kvinnor från flera partier och enskilda nätverket ”Dackes döttrar”. Vi krävde att få träffa Wibble för att beskriva situationen i en helt vanlig kommun. Till slut fick vi träffa en statssekreterare på Rosenbad. Han var helt upptagen av finanskrisen och oförstående inför fakta om välfärdskrisen i kommunerna och vad den gjorde med människor. Ja, så minns jag det. Vi fick i alla fall mycket publicitet.  Men när vi i olika sammanhang påtalade att kommunen inte hade slarvat bort pengar, utan att regeringen hade dragit in bidrag, så var det sambandet okänt för många.

Nu är välfärden på alla (?) partiers läppar. Men det räcker inte. Det måste bli verkstad. För var dag som går blir fler välfärdsarbetare arbetslösa, fler tjänster vakanta, fler sönderstressade och sjukskrivna. Det är NU som kommuner och regioner behöver veta hur mycket som statsbidragen kommer att öka. Det kommer ett tillskott, det är jag tämligen hundra på. Men det är inte lite pengar som krävs för att behålla välfärden; 10 miljarder säger Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt. Mycket pengar, bra förslag! Men fördelat på kommuner och regioner skulle det innebära ca 60 miljoner till Växjö kommun. Det motsvarar ungefär 120 personal. MEN bara underskottet 2019 i omsorgsnämnden är ca 40-50 miljoner. Sveriges riksdag och regering måste inse fullt ut att välfärden skapas i regioner och kommuner, att den kostar och att den är grunden för ett bra liv för alla invånare. Sedan är ju Sveriges ekonomi mycket god. Växjö kommuns i grunden också. Det gäller att vara uppmärksam på vilka nerskärningar och privatiseringar som är ideologiskt motiverade, inte ekonomiska åtgärder. Det är svårt att hitta en ekonomisk motivering till att flytta/lägga ner en konsthall medan bygget av ett nytt kommunhus i miljardklassen fortgår.

Så satt vi där igår kväll i ett par hundra partiföreningar i Sverige. Kallade till medlemsmöte för att lyssna på Jonas Sjöstedt och Linda Snecker om förslaget till nytt partiprogram, som ska beslutas på V.s kongress i maj. Det hela sänds alltså via länk och i det hela ingår också möjlighet för medlemmarna att ställa frågor och få svar. Jag var helt avslappnad. Känner att förslaget till program har en ton och inriktning som jag verkligen gillar. Kan säkert förbättras i vissa avseenden och det lär bli många motioner med ändringsförslag till kongressen. Men huvudsakligen, översiktligt – ja, jag är med. Då kommer Jonas besked: Ställer inte upp till omval.  Det har diskuterats att detta besked skulle komma, men det blev ändå en total överraskning. Mitt i ett politiskt skede då vårt parti och Jonas faktiskt står i rampljuset. Nåväl. Tack Jonas för ett mycket bra arbete! Förstår att du vill träffa din familj, som befinner sig i Vietnam. Det finns god tid att välja ny partiledare, som hinner bli varm i kläderna inför valrörelsen 2022. Tänker inte spekulera i vilken kvinna det blir. Inte ännu.

Dagarna ganska mötesfria i januari. Fyller tiden med skrivarbete, t ex skrivelse till omsorgsnämnden om hur Barnkonventionen som lag påverkar innehållet i verksamheten. Har lagen någon betydelse för tillämpningen av LSS? Till exempel.

Igår (15/1) en mycket bra insändare i Smålandsposten om planerna på att klämma in ny bebyggelse i ett befintligt bostadsområde i Växjö (Hov Dalbogård)). Skribenten beskriver frustrationen när ”tillväxtberusning” gör att de nu boende får en mycket sämre miljö med nya hus som skuggar och skymmer. Självklart är det en vanlig reaktion att vilja bevara sin boendemiljö. Fullt begripligt. Men i detta fall och i några andra planer på senare tid är det befogat att säga nej, stopp, det blir inte bra. Kan vara kontraproduktivt, det vill säga bli så trångt och oattraktivt att de som har möjlighet väljer bort området.   Tyvärr endast (V) och (MP) som sa stopp och belägg. Den uppgiften saknades i insändaren.

Ikväll styrelsemöte med Bibliotekets Vänner.

Carin Högstedt

20200116

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

 

12. jan, 2020

Söndag morgon. Läser DN och SvD till frukosten. Sparar kulturdelarna till krypa-ner-i-sängen- igen. Peter Wolodarskis söndagskrönika finns i huvuddelen av DN. Läser ordagrant hans farhågor om ”De små vidrigheterna kommer att förändra Sverige”. Om det som hänt i kölvattnet på en katastrof som dödat 176 människor, barn, unga, vuxna. Föraktet, rasismen som spridits på sociala media mot de döda. Wolodarski skriver om behovet av motstånd för att inte normalisera. För fem år sedan hade detta och detta inte kunnat inträffa, skriver W.  Idag är detta och detta accepterat. Föraktet för döda i en katastrof väcker motstånd och berättigad avsky, men hur långt från normalisering är vi? Ett halvår? Det sista är min fundering. Människofientligt språkbruk påverkar allas språkbruk.

DNs Kultur Söndag (12/1) bjuder på Björn Wimans krönika. Han ägnar den åt hur klimatförnekare eldar under klimatkatastrofen i Australien och särskilt ”mediemogulen” Rupert Murdoch och den amerikanska TV-kanalen Fox News. Faktaspäckat, läsvärt i högsta grad. Wiman slutar: ”Man hör ibland uppfattningen att Australien får skylla sig självt efter sin dödsföraktande klimatpolitik. Men det är fler än fossilbaroner och mediemoguler som har tänt den nya världsbranden – och ännu fler som kommer att få lida av dess effekter. Idag är vi alla australier.”

Så flera sidor om ”Vem ska rädda arbetsförmedlingen?” av (en av mina favoriter) Roland Paulsen, docent i sociologi, författare till bl a ”Vi bara lyder” (har jag läst). Nu går Paulsen igenom hela händelsekedjan från Stefan Löfvens vallöfte om lägsta arbetslösheten i EU till nuläget inom Arbetsförmedlingen. På vägen flera sparkade generaldirektörer och otaliga arbetsmarknadsprojekt: extratjänster, trainee… Paulsen är grymt sarkastisk i sitt tonläge. Jag njuter, men måste också säga: Extratjänsterna blev inte så många som var tänkt och avbröts brutalt av M+KD+SD-budgeten. Men besök ett särskilt boende för äldre och frågan från de boende kommer: Varför fick vi inte behålla våra extratjänster? De var så bra och trevliga.  

Paulsen beskriver hur Arbetsförmedlingen successivt har gått från hjälp ur arbetslöshet till att kontrollera de arbetslösa. ”till och med för socialbidrag avkrävs i allt högre grad motprestationer i stil med ”hoppa på ett ben si och så länge” – för de utsattas egen skull givetvis. Känns onekligen igen. I Växjö kommun ställs krav för att få ett sommarjobb. Jo, det är sant. Vi är två V-partister som motionerat till fullmäktige om att slopa kraven och låta alla ungdomar få sommarjobb, vilket tidigare gällt. Då var det bortåt 1 000 ungdomar som varje sommar fick en chans att vara på en arbetsplats, lite fickpengar och lära känna nya människor. Förra sommaren var det ca 500, med viss reservation för den siffran. Känns som det varit glidande besked. Ska återkomma om detta.

Så Berglins söndagssatir i SvD.s kulturdel. Ja! Här är Staffansvisan och kyrkmålningarna (från 1200-talet) i Dädesjö med! Heja Dädesjö som kulturcentrum! Två gånger i DN på några veckor (och i min blogg!)! Annars har kulturlivet i Växjö kommun på senare tid mest cirklat kring nerläggning av kommunala konsthallen (ja, det kallas ännu så länge ”flytt”), kulturevenemanget Vårstad, Fria ordets hus, stenhård gallring av böcker på stadsbiblioteket…

Efter detta tidningsläsande var jag på riktigt gott humör och så pass alert att det kan bli en timmes besök på gymmet.

Igår plitade jag ihop en inte helt färdig men rätt gedigen verksamhetsberättelse för Vänsterpartiet Växjö. Tar några timmar, men jag tycker det är riktigt roligt att bringa viss ordning i det år som varit, läsa protokollen och se hur ambitionerna varit höga, kanske för höga för en styrelse med enbart ideell tid och kraft. Dags för eftertanke inför nya verksamhetsåret.

Ha en fin söndag!

Carin Högstedt

20200112

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

 

 

 

8. jan, 2020

Napoli. Neapel. Jag är helt förälskad i TV-serien Min fantastiska väninna, som bygger på och följer, vad jag förstår, Ferrantes bok väl. Jag är helt fascinerad av miljön i kvarteret där flickorna bor, av 1950-60-talen. Det är mycket våld, klanbråk, gapande och hot. Gamla oförrätter glöms inte. Dubbelmoral – flickor och kvinnor går inte säkra, trots att de också hyllas som madonnor. 1960-talet kommer med en TV, folk i kvarteret samlas för att titta på denna TV. Bilarna blir fler. Det går att studera vidare även som fattig flicka, om hon är riktigt duktig i skolan och en lärare övertalar föräldrarna samt hjälper till med avgifter.

Jag har upplevt detsamma. Riktigt duktig i skolan och min lärare övertalade mina föräldrar så jag fick börja på Högre allmänna läroverket i Oskarshamn 1956. Där tog jag realexamen och studenten, som den första i min släkt. En kusin gjorde sammaledes ungefär samtidigt. Jag växte upp i en helt annan miljö än Neapel, landsbygd, men med dubbelmoral, med klassklyftor OCH framtidstro. Det var möjligt att studera. TVn kom. Granne kom hem till oss och tittade på vår TV när det var något reportage om kungahuset. I denna glesbygd gick klyftorna mellan de som ägde sin jord och de som arrenderade torpen under huvudgården. Den privatägda gården Veningehult 1 är den mycket gamla storgården. Jag kan inte minnas att jag någonsin satte min fot i det huset. Det fanns som en barriär, som vi från torpen nog inte funderade så mycket på men inte forcerade. Mitt hem var torp under Veningehult 2, statligt ägd. Där var vi på julkalas hos den arrendatorns familj. Ska kolla med mina bröder hur de upplevde det hela.

En förenande länk i bygden var ”missionshuset”, en aktiv avdelning av Alliansmissionen och Helgelseförbundet. Där träffades de flesta oavsett ägandet eller brukandet av jord. En majoritet av de bosatta var med i församlingen, tror jag mig kunna konstatera. -Ja, det är mycket som jag kommit ihåg när jag sett på Min fantastiska väninna. Bland annat mitt härliga minne av Neapel. Hur jag sitter på trappan runt en staty på ett torg, läste en bok mitt i ett vimmel av människor och bara njöt. Maken L var på språng för att köpa biljetter till tåget som skulle ta oss till flygplatsen för att komma hem efter en vecka i Gaeta, som ligger lite norrut från Neapel. Vet att de här positiva timmarna vid statyn gjorde att jag tog med mig det hem; en staty av en kvinna på häst på Stortorget i Växjö som mötesplats! Saknas fortfarande något sådant storslaget i Växjö, en plats som alla vet var den finns och som inte kostar något att sitta på eller vid.

Hittar i våra resedagböcker maken L.s anteckning från 6/4 1996, statyn på Piazza Garibaldi: ”Ett enormt tutande, bilköer, vespor, myller av människor, sirener från polisbilar, solen bränner…”. Jag minns också en katolsk procession som passerade. Läser med intresse ett reportage i någon av rikstidningarna för några dagar sedan om Neapel som resmål. Japp. Skulle sitta fint.

Hade en heldag igår med barnbarnen. Gick igenom ett par album med gamla foton på släktingar med dotterdotter. Härligt med någon som är intresserad av min släktforskning och lär sig känna igen dessa individer. När hon var hos tandläkaren på eftermiddagen hade dotterson och jag egentid. Vi åt, pratade och så spelade vi memory. Något som vi båda vet att jag är helt urbota dålig på. Men jag lyckades skärpa mig, när det bara var vi båda, så jag vann inte, men inte långt ifrån andra omgången. Bra dag.

Kanske nämnt detta tidigare men i alla fall; har upplevt hur Tassi, katten, skickat iväg en emoji på facebook. Satt vid datorn och skulle svara en person på fb, när Tassi lyckades lägga tassarna på tangenterna och skickade en emoji till personen ifråga. En ”snäll” sådan. Jaha. Här gäller det att skydda tangenterna.

Min mellandotter övertalade mig att hänga med till Kvarnamåla och auktion i söndags. Ja, övertalade är väl starkt. Jag tänkte på att det är kallt i den stora bygganden, kan vara halt och är mörkt. Men visst ville jag med! Här träffade vi min bror med sambo från Kalmar och dotterns särbo. Fick med mig lite roliga saker hem, sju timmar senare – för bara ca tre hundralappar. Blev helt stumma när dottern fick en snygg rejäl bokhylla med dörrar och vitrin, tre delar, för 20 kr. Särbon tog den med sig. Inget fel alls – bara ingen mer som bjöd! Roligt och resan gick bra, trots kompakt mörker och snöblask. Kvarnamåla ligger några mil söderut.

Nu är helgdagarna över och mötesverksamheterna dras igång. I morgon har V.s arbetsgrupp för omsorgsfrågor träff och gemensam lunch på diakonicentrum. Bra start på vårsäsongen. Sex plusgrader ute. Blött. Inte inbjudande.

Ha det gott!

Carin Högstedt

20200108

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

 

 

 

 

 

4. jan, 2020

MOTION

 

Till Växjö kommunfullmäktige

 

Om att pröva ny modell för styrning av hemtjänsten i Växjö kommun

 

Vi i Vänsterpartiet har stöd i mycket forskning, när vi är övertygade om att offentlig sektor generellt behöver en styr- och ledningsfilosofi som utmärks av tilltro och tillit mellan chefer, medarbetare och omsorgstagare, sanktionerat av politiken genom bl a tillräckliga resurser. Det handlar om stora delar av kommunsektorns verksamheter, men främst den individnära vård- och utbildningssektorn.

Vi koncentrerar oss nu på hem-tjänsten/-vården. Vi vill att Växjö kommun ska göra en ansträngning, lära av andra kommuner för att komma bort från ”minutstyrningen” (se insändare i Smp 30/12 2019), en undersköterskas djupt upplevda vanmakt och vantrivsel inför att minuträkning spelar större roll än vårdtagarna och deras behov. Vi är säkra på att det går att göra t ex undersköterskornas nödvändiga arbeten mer attraktiva med större tillit till hens kompetens och sunda förnuft i kombination med vårdtagarnas kunskaper och önskemål. Idag är det svårt att rekrytera. Det är svårt att få kontinuitet i vårdtagarnas kontakter med hemtjänsten. Omsorgsnämnden når inte sitt mål. Sjukfrånvaron är hög och bidrar till den dåliga kontinuiteten (för många olika personal per vårdtagare) och underbemanning. Underbemanning som i sin tur skapar stress och ohälsa.

Det finns kommuner som har börjat arbete på ett sätt som främjat arbetsmiljön inom hemtjänsten och låtit vårdtagarnas behov styra. Behoven och vad en människa vill och kan göra växlar ju från dag till dag. Sundsvall var tidigt ute med Skönsmomodellen, numera införd i hela kommunen. I Västervik har sedan 2017 tillämpats att personalen inom hemtjänsten själva bestämmer vilken tid de ska vara hos vårdtagarna. Stressen har minskat och vårdtagarna är delaktiga. Det kallas ”Fri tid”. ”Det är människor vi arbetar med och det går inte att sätta tid på en människa”, säger en personal i Västervik.

I beskrivningarna om hur de nya styrsystemen går till så sägs ofta: Små tvärprofessionella grupper. Arbetslag som har ett begränsat antal vårdtagare och kan skapa relationer. Mål att alla ska vara nöjda med sin hemtjänst.

Vi tror det är bra att inte sluka en modell helt och hållet. Behöver inte ens ett namn. Men Växjö kommuns hemtjänst ska bli mer tillitsstyrd och kan ta de bästa bitarna från de kommuner som gått före.

Vänsterpartiet kommunala grupp

Hemställer

Att Växjö fullmäktige uppdrar till omsorgsnämnden att ta fram en ny styrningsmodell för hemtjänsten, privat och offentlig, där tillit till personal och vårdtagarnas behov och delaktighet är ledorden

Att förarbetet ska involvera de fackliga berörda organisationerna såväl som vårdtagare, att omvärldsbevakning och praktiknära tvärvetenskaplig forskning är viktiga grunder för hur modellen ska utformas

Att det med fördel kan vara bra att testa i några hemtjänstområden för att sedan följa upp och vid behov justera för att sedan införa i hela kommunen

Växjö 20200102

 

Carin Högstedt, (V)

 

Elisabet Flennemo, (V)

 

Källor, mer att läsa:

DN Debatt 29/12 -19

Dagens Samhälle, nr 44 2019

Skönsmo finns mycket om via  google