2. jan, 2016

Hemmafrun Maj, rätten till heltid, Röda Korset, volontärer, semester

Börjat läsa tredje delen av Kristina Sandbergs litterära verk om Maj, hemmafrun, under 1940-50-60-talens Sverige.  Känner igen mycket – jag fick barn och gifte mig på 60-talet. Föräldraförsäkring fanns inte och könsrollerna var mer tydliga och inskränkande då än idag. Det var inte självklart att hon skulle arbeta utanför hemmet – i varje fall inte heltid. När jag engagerade mig politiskt i mitten på 70-talet, så var rätten till heltid högt på dagordningen i fackföreningar och partier åt vänster. Fortfarande är inte rätten till heltid självklar och många kvinnor arbetar deltid. För att kunna ta hand om barn, barnbarn, föräldrar, svärföräldrar, vara anhörigvårdare. För att det är vad som erbjuds, för att jobbet är så tungt att en inte orkar mer än deltid. Detta befäster orättvisorna ända ner i graven, låga löner ger låga pensioner. Jag läser om Maj och blir arg, på henne ibland och hennes städmani, och på ojämställdheten som norm för det mesta. Suverän beskrivning av Sandberg! Men kan en 20-åring läsa och förstå Majs situation? undrar jag i mitt stilla sinne.

Kallt och lite snö i Växjö. Använt dagen till att fika med barnbarn och deras föräldrar, som hjälpte oss med installation av diverse teknik för att kunna använda SVT Play och se programmen när vi vill. Vi ska bli moderna. Och så har vi packat för imorgon kl sex kommer taxi för färd till Småland Airport (heter det så?) och Gran Canaria en vecka. Det är några år sedan vi var där och det ska bli skönt.

Missar arbetsutskottet på tisdag. Enda mötet under veckan. Snabbläst handlingar och anmält till S var vi troligen kommer att tycka annorlunda än förslagen till beslut. Tvivlar på att jag läser rätt, när jag ser att Röda Korset nekas resurser att utvidga ”Mentor till mentor”-projektet, frivilliga enskilda människor engagerar sig i nyanlända för att skapa ömsesidig förståelse och kontakt. Men snälla nån, så lite som behövs för att göra så mycket. Detsamma gäller SIP (Samhällsförändring i praktiken) och deras Globala projekt, internationellt, volontärer, funktionsnedsatta, ungdomar är ledorden. De har haft 300 000 kr 2015 och vill fortsätta. Förslaget är att halvera bidraget och detta i en kommun som skryter med sitt internationella arbete och sin inställning till resor och samarbetsprojekt med många kommuner i olika länder. Läser jag rätt? Ja, det gör jag.

God fortsättning!

Carin Högstedt

160102