9. apr, 2017

Antikviteter, majblommor, konstrunda, Gårdsby, Gunnar Elm till minne, föreläsningar

Söndag förmiddag. Börjat få grepp om verkligheten efter en överlastad vecka med både plus och minus. Stort plus, stor upplevelse att lyssna på Ola Larsmo i tisdags kväll. Fullt i Galaxen på Stadsbiblioteket – igen! En bok som Swede Hollow är ingen garanti för att författaren är en bra föreläsare. Men Larsmo var helt lysande, en av de bästa i den genren jag lyssnat på. Han talade i en timme, visade några väl utvalda bilder från Swede Hollow. Inget manus, inga hmande eller ähande. Bara en betraktelse över fiktion och verklighet, sökandet efter fakta, människorna och livet i dalen. Hur nertryckta människor gärna utser någon grupp människor som de ser ner på, i den här dalen var det svenskarna, men sedan kom italienarna och sedan kom polackerna… I Europa har vi ju alltid romerna, förpassade till ett evigt utanförskap.

Ola Larsmo avslutade med att visa foto från den park som detta område blivit, i en slags ravin, där fattiga arbetare levde fram till 1960 ungefär. Han hade varit där helt nyligen. Han talade om den tystnad som råder i parken och,  -”jag är inte spiritist men”- hur han menar sig uppleva människorna i tystnaden. Det konstiga är att jag upplevde, när jag läste boken hemma i sängen, samma sak. Såg bäcken som ringlar genom området, kände lukten, leran, smutsen, förstod att här har släktingar till mig levat. Många gav sig av och en del har jag kontakt med, men de som hamnade i Swede Hollow är inte lätta att hitta. Fanns inga adresser, ingen gata och därför kom de inte med i folkräkningarna. Husen hade nummer. Jag är inte heller spiritist, bara lite synsk, men upplevelsen kan ingen ta ifrån mig.

Nästa höjdarkväll som Bibliotekets vänner arrangerar är tisdag 25 april, då Elisabeth Åsbrink berättar om sin bok ”1947”. Kl 18.00. Den har jag inte läst. Ska lyssna först den här gången och läsa sedan.

I torsdags kväll var det dags igen att sätta sig och lyssna. Den här gången på Göran Therborn, professor i sociologi, om ”en klassanalys för 2000-talet”. Sådär 40 i publiken och mycket blandad skara. Alla satt och väntade när Therborn och jag äntligen anlände till rätt hus och rätt sal. Jag hämtade honom på stationen, han kom i tid, vi körde ut till Campus. Jag var helt säker på vilket hus och sal vi skulle vara i. Men någonstans hade info gått fel. Vi kom in i rätt sal på sekunden 18.30 efter en rejäl promenad.

Hur som helst. Intressant bakgrund till det arbete med ny klassanalys som tankesmedjan Katalys har satt igång, på helt ideell basis. Blev lite besviken på svaret han gav på fråga om ”tillväxt” och ”hållbarhet”. Det gäller även kommunens bokslutsdag i torsdags. Vi borde ha kommit fram till ett system som redovisar pengarna men även hållbarheten, tillsammans. Vi har bara ett klot. Agenda 2030 och alla löften om ekonomisk, social, ekologisk hållbarhet ställer nya krav på redovisningsmodeller! Göran Therborn sa att mänskligheten kommer att kunna hantera fortsatt ekonomisk tillväxt och begränsa sig till ett klot. Jag är inte så säker på det.

I fredags eftermiddag begravning av mångårige kommunpolitikern (C) Gunnar Elm. Vi har tillbringat mycket tid tillsammans, i arbetsutskott, i kommunstyrelse, som de två ansvariga för landsbygdsutvecklingen i kommunstyrelsen, åren runt sekelskiftet. Vi var på otaliga landsbygdsmöten, vi gick runt och tittade på möjliga tomter i byarna, vi var på ”rädda-vår-skola”-möten. Och vi lyckades för det mesta med det vi föresatte oss.

Många människor kom. Det var fullt i kyrkan i Ingelstad, där det började med gudstjänst. Det fortsatte sedan på kyrkogården i Uråsa och så småningom med mat och tal i en bygdegård i Väckelsång. Många goda ord om Gunnars liv och politiska gärningar. Trots svår sjukdom deltog han i möten in i det sista. Nyfiken, lyssnande, envis, listig, arbetssam, vänlig, skämtsam. Det är ett faktum att C och V haft bra samarbete i många frågor i kommunen och alldeles speciellt landsbygdsutvecklingen. Dock mer på ett tidigare stadium, när inte blocken var så cementerade. Var helt urlakad av känslor och minnen när jag kom hem.

Gårdagen innebar städdag i bostadsrättsföreningen. Gick ut vid 9.00 och började räfsa löv i rabatter. Två stora säckar fyllde jag med löv. Sedan protesterade mitt dåliga knä. Mellandotter kom och vi gjorde utflykt tillsammans med maken L till Växjö Auktionskammare, där det var invigning av nya lokalerna och Peder Lamm (Antikrundan)var där och värderade. Dottern hade gammal akvarell med sig. Mycket gammal, sa Peder, sekelskiftet 1600-1700, troligen holländsk. Sådär 5 000 kr som utgångspris. Det var det hon betalat vid inköpet. Jag hade liten kopp med mig, japansk bedömde jag, kanske väldigt gammal?  –Japansk ja, ca 1900, tio kr, sa Peder. –Mer än jag gett, sa jag sanningsenligt. Så min tavla, som jag fått i någon fyndlåda. Bedömde själv att det är en visserligen fin målning  men ändå inget värdefullt. Men fråga kostade ju inget och signaturen är vacker och årtalet 1902. –Glad amatör! sa Lamm om den. Trevlig men… Så åkte vi till Gårdsby hantverkshus – ett trevligt stopp på dagens konstrunda i Växjö med omnejd. Föll pladask för en akvarell av Lars R Johansson, som vi tidigare bodde grannar med. Men hejdade mig lyckligtvis. Så länge vi har tavlor ståendes på golvet, så ska vi inte ha mer.

Så till Gasslanda en sväng och träffar barnbarnen med föräldrar och farbror Mats. Köpte majblommor av dotterdotter. Skönt att kunna bidra till försäljningen!

Nu påskvecka. Dottersonen påminde igår om påskäggen. Får inte glömmas. Annars är planen för påsken att städa.

Carin Högstedt

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se