Senaste nytt från Växjö och vänster

2. feb, 2020

Himlen sprack nyss upp! Solen där. Fågelräknarhelg. Lätt räknat här hos mig. Två blåmesar, två talgoxar. Har räknat sedan 2006 och aldrig varit med om att fågelmaten ratats. Ska göra räkning även hos dotter i Eke och i Gasslanda. Rapportera ikväll till Birdlife som sammanställer. Roligt att det blivit en hel folkrörelse med ”Fåglar inpå knuten”. Både billigt och bildande nöje att ha koll på fåglarna, slå i fågelbok och lära sig några sorter.

(V) Växjö hade styrelsemöte häromkvällen. Tog ställning till fem kongressmotioner, som sedan ska behandlas på årsmötet 10/2 på Tallgården i stadsdelen Araby. Vi nominerade också Ulla Andersson till vår nya partiledare, vilket också tas upp på årsmötet. Styrelsen var enhällig om att Ulla blir rätt efterträdare till Jonas.

I Smålandsposten 30/1 finns ett reportage om Anders Borgehed, Sydsvenska Handelskammaren, och hans tankar om att Växjö och Kalmar ska växa ihop, som rubriken lyder. Det låter lite brutalt. När jag läser närmare så handlar det om att underlätta och utveckla arbetsmarknaden i sydost med bättre kollektivtrafik, främst tåg. Ja, och jag börjar fundera på vårt förslag – motionerat två gånger – om att starta ett arbete för universitetssjukhus. Det betyder att det finns utbildning av läkare på sjukhuset, forskning och utveckling (FoU) och utgör naturligtvis en grund för nya kvalificerande arbeten och arbetsplatser. Värt ett nytt försök? Ny sjukhusbyggnad är en sak, innehållet en annan. Framtidsvisioner behövs för regionen och för sjukvården.

En av flera lärdomar att ta fasta på från våra besök i vården i onsdags är det vi fick höra om brister i utbildningen av undersköterskor. Många läser på distans och det är inte optimalt. Teori och praktik ska varvas för att en ”usk” ska vara väl förberedd på sitt arbete. Inte så svårt att förstå. Ska ta upp detta i omsorgsnämnden. Hur ser utbildningarna ut?

Läst ut ”Livet i all enkelhet” av Tina K Persson, lokal poet som skrivit sin första roman. Jag tycker om den. Den är tankeväckande, resonerande och har nya infallsvinklar på hur ett liv kan beskrivas.

Hoppade över Mellon igår. Fastnade i en kriminalserie istället. Nu ska söndagen ägnas fågelräkning och inläsning av handlingarna till omsorgsnämndens arbetsutskott på onsdag. Mycket viktiga ärenden, bland andra ny vägledning för LSS. Kräver total koncentration vid läsning. Ett ord mer eller mindre kan ha stor betydelse för hur beroende människors vardag kommer att te sig.

Carin Högstedt

20200202

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

 

 

30. jan, 2020

Redan torsdag. Blött, grått, regnigt i vanlig ordning.

Ägnat mig mycket åt äldreomsorg och socialt stöd hela veckan. Föreläsning på ett Forsa kafémöte i tisdags. Forsa är en ideell förening där forskare och praktiker träffas. De bjuder på mycket intressanta föreläsningar har jag upptäckt på sistone. Så nu är jag medlem. Aldrig försent att ta in nya kunskaper. Det här kafémötet handlade om ”Familjeorienterat boendestöd” och tre kvinnor föreläste, Kerstin Jeansson, Camilla Frii, Petra Höglund, med olika perspektiv på just boendestöd till personer, som har svårt att klara av alla krav som ställs som förälder och ansvarig för tusen saker i hemmet och kontakter med myndigheter. Vi var sex personer från V.s kommunala grupps arbetsgrupp för socialt stöd och omsorg, som lyssnade med stort intresse.  

Skrev ihop en insändare om dagliga verksamheten i (ej publicerad ännu), ett svar på de blågrönas ”Daglig verksamhet för framtidens omsorgstagare” i Smålandsposten häromdagen.  ”Framtidens omsorgstagare” ska tydligen hänvisas till ett par storskaliga lösningar, där olika dagliga verksamheter, som vänder sig till personer med olika funktionsvariationer, ska samlas under ett tak men ha skilda ingångar. Sägs inte men självfallet blir det i Växjö stad. Jag ställer frågan vad som händer med de nuvarande verksamheterna (ca 25) som ligger lite utspridda med skog, natur, djur, sjö som hjälpmedel i verksamheten. Tror att de dagliga verksamheterna kommer upp på omsorgsnämndens arbetsutskott nästa vecka. Inte kommit några handlingar ännu.

Igår besökte arbetsgruppen jag nämnde ovan det särskilda boendet Åbovägen i stadsdelen Högstorp. Vi var tre V-partister som för första gången besökte just detta boende. Trevligt och intensivt samtal med chefen, så rundvandring och träffar med olika personal och inblick i lägenheterna som erbjuds, som alla har samma storlek. 44 platser, 30 anställda. Kultur/nöje är profilen. Wifi i alla lägenheterna. Boendet drivs av Attendo. Det har låtit tala om sig för de dåliga resultaten i äldreguiden. Om detta talar vi mycket – vad är det som brister? -  och chefen berättar om hur de arbetar för att komma framåt. Engagerad personal är prio 1, anser chefen Gustav. Omsättningen av personal har varit mycket hög.

Så till Hemvårdsgruppen Anna Trolle (i stadsdelen Gamla Norr). De håller till i lokaler som en gång i tiden var fritidsgård. Här tas vi emot av den unge man som finns på affischer och annonser om kommunala sommarjobb! Det började som ett sommarjobb och nu har han arbetat här som undersköterska i ett par år. De servar ett rätt stort område i staden per cykel, elcyklar. 85 omsorgstagare får besök, vård och omsorg av 32 medarbetare. De har mycket hemsjukvård. Här blir det mycket samtal med enhetschefen och annan personal runt kaffebordet om otrygghet, om rånförsök (försök ta elcykeln), om behovet av arbetsskor, om att ge omsorgstagarna lite fri tid inom sina beslutade hemtjänsttimmar att besluta om. När det gäller arbetskläder finns nu allt de behöver till hands – förutom skor. Vi talar också om det nästan orimliga i att läsa till undersköterska på distans och utan praktik. Teori och praktik parallellt fungerar bäst är vi överens om.

Vad ger de här besöken? -Ja, det är uppskattat att få visa och tala om sin arbetsplats. Vi lär oss alltid något nytt, Vi samlar på oss erfarenheter. Nu är det tre hemvårdsgrupper på raken som tagit upp bristen på arbetsskor utan att vi nämnt saken. När beslut tas i våra nämnder och styrelser som berör de här verksamheterna så har vi en bild i huvudet och anteckningar i ett skrivhäfte eller digitalt som vägledning. Det är roligt; bästa biten av att vara kommunpolitiker.

Carin Högstedt

20200130

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

 

 

25. jan, 2020

Lördag eftermiddag. Ska naturligtvis in till stan på Kulturnatten. Om inte annat så har jag ett pass på Stadsbiblioteket, där Bibliotekets Vänner har citattävling, en tipspromenad i lokalerna. Brukar vara uppskattat och i mindre eller högre grad svårt.

Så far det genom huvudet; folksamling, munskydd, coronavirus. Hur långt borta från Sverige och Växjö är viruset? Så hemskt att bli av med friheten att röra sig, träffas eller vara som vanligt. Har aldrig tänkt så tidigare inför olika epidemier. Minns att någon gång under 60-talet grasserade influensa så hårt att vi fick en vecka ledigt från skolan. Var det ”Asiaten”? Men myndigheter i Kina och i världen verkar ha koll på spridningen av detta coronavirus, som inte heller verkar vara så dödligt som t ex Spanska sjukan (1918-19). Jag har exempel i marginalen på min släkt, där så gott som alla i stor familj avled i just Spanska sjukan.

Igår började jag – med tvekan – se på Hem till byn, TV-serien som spelades in i början på 1970-talet och nu finns lätt tillgänglig på SVTPlay. Med tvekan för jag minns att jag var helt begeistrad då och vill behålla förnimmelsen av otroligt bra svensk serie. Den handlar ju dessutom om den tid som jag själv bodde på landet, inte ens i något som kan kallas by, men glesbygd. Om vi ska tala om by och centrum, så låg den ett par km från mitt hem och utgjordes av missionshuset och en mjölkbrygga. En gång låg där en skola, men den brann ner – jag tror på 50-talet – och byggdes aldrig upp igen. Nåväl. Mycket igenkänning i Hem till byn. Flera scener minns jag exakt. Ser flera avsnitt (älskar att streama). Bengt Bratt är mannen bakom serien. Den håller fortfarande. Det den handlar om, det som var i sin linda då, är nerläggningen av små gårdar, hopslagningar av ägor, igenväxning, nerläggning av service, stark utflyttning till städerna och hur människor har det och mår i denna omställning. Hur ungdomarna har en enda dröm: Bort från tristessen! Allt som var i sin början då är genomfört.

Så idag läser jag Karin Thunbergs krönika i SvD (25/1) om Livet på landet. Jag känner inte Karin Thunberg men jag känner mig djupt befryndad med henne och hennes tankar i krönikorna. Idag skriver hon om hur det var att vara tonåring och bofast på en skärgårdsö. Inte bara bofast utan verkligen fast. Hur hon stod vid ångbåtsbryggan på sensommaren och ljög för andra om att hon var sommargäst och skulle tillbaka till fastlandet, filmer och balettlektioner. Hur hon senare i livet, från fastlandet, längtar tillbaka till ön så fort hon inte är där. Precis. Det är lätt att både hata och idyllisera. Från tio års ålder till 18 bodde jag i en veritabel glesbygd. Ont om bussförbindelser. Var hänvisad till att lifta, om en skulle längre sträcka. Gick bra på den tiden, men var självfallet inte så säkert. Vissa körde som dårar, andra var inte trevliga. En gubbe stannade mitt i skogen. Klarade mig genom att hota honom med spetsen på mitt paraply, som jag tack och lov hade med mig. Det här är sådant som aldrig berättades hemma. Då hade det blivit stopp på liftandet och utelivet.

När jag läser Karin Thunberg börjar jag minnas ännu mer av livet på landet. Jag klarade mig bra i ensamheten genom att alltid läsa böcker. Uppskattade också naturen och lärde mig mycket om floran. Men visst tänkte jag också många gånger: Varför bor inte vi i stan på en vanlig gata i ett hus med ett nummer på i en helt vanlig lägenhet? Med bio runt knuten. Minns också en jämnårig från stan på besök; -Jag är med i scouterna. Vad är du med i? Jag svarade inte. Vad skulle jag kunna vara med i? Hade inte tänkt tanken. Antingen var en med i församlingen i missionshuset eller inte.

Förutsättningarna för ett liv på landet utan tristess i dagsläget är enormt mycket bättre. Med bra tillgång till internet så behöver ingen förgås av brist på utbud av kultur och nöjen. Med bra kommunikationer behöver ingen lida av depression på grund av isolering. Det finns möjligheter att ha service via t ex digitalt skötta butiker. Kollektivtrafik, skolor, fiber är beroende av politiska beslut. Det går att lösa. Hörde på radion idag om hur posten ska kunna lösas i framtiden, PostNord i kris ju. Någon sa att ska posten kunna gå till hela Sverige inklusive glesbygden så kanske det går att ta mer betalt för brevporto till glesbygden!? Ja, jag tror jag hörde rätt. Det finns väldigt mycket att göra för att landsbygden ska leva och folk kunna välja att bo och driva företag där. Politiska handfasta beslut. Förstatliga posten t ex.  

Carin Högstedt

20200125

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

 

 

 

 

 

22. jan, 2020

Så är det klart; välfärden, det vill säga kommuner och regioner, får 7,5 miljarder (mer exakt  7 486 mil. kr) ytterligare. Först pressade oppositionen fram 5 miljarder från regeringen, så blev det ytterligare 2,5 i en ändringsbudget från M, KD, V, som stöds av SD. Det är klart att denna oheliga allians väcker frågor och förundran. Vad är det som får V+M+KD att förhandla om mer pengar till kommuner och regioner och det omedelbart? -Ja, det kan ju faktiskt vara det faktum att det är kris i kommuner och regioner. Att välfärdsarbetare kickas ut från arbetsplatser där de sannerligen behövs. Att vårdköerna är toklånga och att det händer att cancersjuka avlider i kön. Att äldreomsorgen behöver fler anställda, inte färre, torde vara svårt för något parti att förneka. Märkligt låst läge har utlöst den oheliga alliansen. Bra agerat Ulla Andersson (V), och modigt. Du är min partiledarkandidat, gärna kompletterad med ytterligare en. Är positiv till delat partiledarskap.

Redan 2018 minskade Växjö kommuns omsorgsnämnds anställda med 35 personer. 2019 vet jag inte ännu men ca 30 miljoner har sparats in och kostnaderna är ju framför allt personal. Trots nerdragningarna så är bokslutet för 2019 bortåt minus 50 miljoner. Så extrapengarna är behövda och välkomna. Över huvud taget behöver statsbidragen till regioner och kommuner öka, vara generella och inte användas som någon form av dragspel i budgetprocesser. Välfärden är för viktig för sådant.

I måndags besökte jag tillsammans med S-ledamöter från omsorgsnämnden daglig verksamhet i stadsdelen Teleborg. Här samsas tre olika dagliga verksamheter i gemensam byggnad: Servicegruppen, Guldkornet, Opalen. Vi träffade personal från alla tre samtidigt vid fikabordet. Jag skulle vidare till ett möte och missade rundvandringen i lokalerna, men det kan jag fixa i efterhand. Det är alltså personer med funktionsnedsättningar i olika grader som kommer hit och arbetar efter förmåga. Det kan handla om gympa, rörelser, högläsning, musik, baka, allt utifrån personers vilja och förutsättningar. Servicegruppen gör allt fikabröd till föreningslivet i byggnaden intill, där många tillgänglighetsföreningar huserar. Efter att ha besökt ett antal olika dagliga verksamheter i kommunen så är jag imponerad av verksamheterna. Bra, Växjö kommun! Detta ska vi vara rädda om och utveckla. Finns behov av fler verksamheter enligt uppgift om tillströmning.

Lugn vecka. Normalt hade det varit kommunfullmäktige och omsorgsnämnd denna vecka. Nerskärningar generellt på demokratiprocessen i kommunen. Färre möten i nämnderna. Inte bra. Det får vara enda året med sådant. Tänker på ”min” nämnd, omsorgsnämnden, med drygt 1,5 miljarder i omsättning och stora behov i verksamheterna. Den är i behov av att nämnden har möte en gång i månaden, anser jag. Risken är att mötena blir längre och mindre effektiva istället.

Carin Högstedt

20200122

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

 

 

19. jan, 2020

Söndag förmiddag. Solen försöker bryta igenom grådiset. Plusgrader. Den pampiga jättevallmon som jag haft i många år är på god väg upp. Kaprifolen håller på att veckla ut bladen. Märkbart längre ljust på dagarna. Känns rätt att avveckla julprydnaderna i denna vårkänning. Men tar det successivt. You never know. Fortfarande möjligt med en meter snö och 10 minus. Då är det fint med julljusstakar.

Var på bokrelease igår kväll. Ahmad Rahimi och Terese Hansen har skrivit och gett ut ”Hör min röst” – berättelsen av och om unge killen, ensamkommande afghan, från Iran och hans liv i Sverige. Ahmad är född i Iran men ändå inte betraktad som iranier. Hans familj flyttade – eller flydde – till Iran av språk- och religiösa skäl – trodde på ett bättre liv i Iran än i talibanernas våld. Ahmad är själv osäker på bakgrunden till flykten. Hans mamma blev så ledsen, när han frågade. Så skriver han i inledningen till boken som är på 270 sidor, ett arbete som säkert krävt både svett och tårar.

Ahmad vill att politiker läser boken. De ska veta vad som händer med människor som kommer hit, rotar sig, utbildar sig och hur avslag på avslag tär på dessa unga som inte har något hemland att skickas tillbaka till. Efter fyra avslag kom ett nytt besked: Du får uppehållstillstånd!  Mycket folk på Café de Luxe igår kväll. Ahmad hade tur i oturen; fick en familj som har brytt sig, hjälpt, tröstat och själv har han skaffat sig nätverk, aktiverat sig politiskt, lärt sig svenska – ja, den här berättelsen fick vi se glimtar av igår kväll. Nu finns hela i en bok. Tack för det!  

Nu en lugn eftermiddag med besök i Gasslanda. I morgon fullt ös med besök på dagliga verksamheter, regiongruppsmöte, vara tillgänglig för barnbarnen efter skolan, möte med V Växjös styrelse med förberedelser av årsmötet.

Carin Högstedt

20200119

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se