Senaste nytt från Växjö och vänster

20. aug, 2022

Så brakade det loss, blixt och dunder, ösregn! Satt ute hela tiden igår kväll och följde smällarna. Två väldigt nära. En blixt lät som den gick ner i ett plåttak i närheten, en ner i sjön. 22 mm regn. Uppfriskande!

Vaknade tidigt denna lördag morgon. Började titta på Kalla Fakta om partiernas hantering av lag och ordning i den egna verksamheten. Bedrövligt! Tänk att sitta och fatta beslut om lag för att motverka korruption – och sedan medvetet bryta mot den. Det är faktiskt riktigt illa. Bra ledare i DN idag om denna skandal. Rätt – lagen bör omgående ändras så att det inte går att runda den hur enkelt som helst. Tack och lov tre partier som inte ville kringgå lagen, V, C, MP.

Igår till Dädesjö marknad på förmiddagen. Så mycket folk, så stort utbud, så trevligt. Fint område i kanten på byn. V-tältet fint uppsatt. Litet intresse för att ta broschyrer. Folk hade mycket att bära på ändå – fina växter, mat i långa banor, kläder, konst, hantverk, godis… Sociala företaget Atrium där med sina träsnickeriprodukter. Långe mannen kände direkt igen mig. Jag satt i Atriums styrelse för kanske 20 år sedan. Så roligt och positivt möte. Mycket varmt hela dagen, genomsvettig när jag efter att ha varit i stan på eftermiddagen, bl a en visit i valstugan, kom hem och äntligen skulle ta ett dopp i sjön. Då började det åska, så det blev ogjort.

Lyssnade på regiondebatten i onsdags som pensionärsorganisationerna arrangerade. Gott om publik och alla åtta partierna representerade. Fem minuters inledning till var och en är tokmycket. Där gick ca 40 min tid direkt. Publikens frågor på slutet var intressanta. Bl a varför regionvalet är ”det glömda valet” fast det handlar om en fråga som berör alla; sjukvården, plus kollektivtrafiken, kultur och regional utveckling. Varför syns inte regionens förtroendevalda mer? Ja, de medgav att de kanske misslyckats med synlighet. Men ett sätt är ju att ordna sådana här möten varje år och inte bara ett möte på hela perioden några veckor före valet, vilket V.s representant Kerstin sa. Andra frågor var Borgholmsmodellen, äldremottagningar på vårdcentralerna, hyrläkarberoendet (som nu omfattar även sjuksköterskor och undersköterskor), nya sjukhuset, trafiken till och från det och ekonomin för verksamheten, när miljarderna börjar rulla till sjukhusbygget. Den osäkra ekonomin, rusande byggkostnader, räntor etc – hur ska det gå att finansiera? Gunnar (L) som inte ville bygga nytt sjukhus (L och V hade andra förslag 2/3 när beslutet togs) sa nu att hans parti accepterar majoritetens beslut och att det kommer en ny bedömning av kostnaderna. Regionstyrelsens ordförande, Mikael (M), sa att det definitiva beslutet tas 2024. I dagens Smp står att Skanska räknar med att bygga hösten 2023, att ett avtal om 1,2 miljarder är tecknat mellan Region Kronoberg och Skanska och nu i denna månad inleds fas projektering. Jag måste säga att jag har svårt att få ihop det hela. Hur mycket pengar kan läggas ut innan ett nytt definitivt beslut tas – som inte är ett förutsägbart ja till nya sjukhuset???

I morgon en semesterdag med utflykt till Falkenberg och konstnär/keramikern Lisa Larssons utställning Två döttrar, dotterdotter och jag ska roa oss. Om andan faller på kanske en tur på kvällen till stan och konserten med The Ark.

Ha en fin helg!

Carin Högstedt

@hgstedt

www.maqt.se

www.carhog14.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

 

 

 

15. aug, 2022

Dagarna rusar i väg! Och värmeböljan håller i sig. Nu måndag kväll 23 grader i sjön och 27 i luften. Men fläktar lite. Precis hemkommen från möte med kommunala gruppen, som i stort sett pratade valfrågor och valrörelse. Självfallet. Positiva erfarenheter så här långt från valstugan, olika marknader i länet och dialoger med folk. Jag tycker mig ana ett större politiskt intresse än tidigare och frågor om väldigt olika saker. Men osvuret är bäst. Det är svårt att skilja på vad jag hoppas och vad som verkligen sker. Det förstår jag och som sagt; stora skälvan inombords och en trygg förvissning utåt. Sista veckan är avgörande. Det är då som folk bestämmer sig; Vill jag ha ett nytt styre i kommunen? Eller tar jag den valsedel jag brukar? Visst är jag kritisk till nytt sjukhus och nytt kommunhus, visst är det surt att inte fråga oss invånare om vare sig det ena eller andra, men jag röstar väl som jag brukar… Eller ska jag testa något nytt, en ny ledning, ett nytt styre, en förändring? Ja, jag har träffat människor som inte bestämt sig när de står i kö till vallokalen. Olidligt spännande som alltid.

Vänsterpartiet har en jättefin valstuga på Storgatan, byggd av återvunnet material från grunden.  Vi hade en toppenrolig invigning med livemusik m m och mycket folk. Ja, jag måste få skryta. De pass jag gjort vid stugan har varit välbesökta och människor har intressanta frågor. Ibland blir det helt enkelt samtal om t ex litteratur. I övrigt har jag varit på marknad i Älghult, där (V) hade proffsigt utbud av material och äpplen. Äpplena tog slut. Det var väldig åtgång på påsarna med info.

Så har jag haft en mycket rolig helg, helt utanför partipolitiken och valet. Den årliga släktträffen, något naggad i kanten av pandemi och bortgångna respektive, gick av stapeln. Utgångspunkt Oskarshamn, hotell Corallen (i gamla varvsområdet där pappa arbetade) , där vi sammanstrålade mina tre bröder med två respektive och jag. Jag hade förberett och dotter och jag rekognoserat inför att åka i vår mormors mormors rötter med början i 1600-talet. Rötterna finns i Döderhults socken och framför allt i byar som Lämmedal, Skrikebo, Flinshult, Eckerhult. Sedan ska vi arbeta oss fram till 1800-talet och byar som Björnhult, Äshult, Lockebo och 1900-talet Veningehult och torpen under, Sandfällan, Holmfällan, Smältängen.

Och ta mig tusan. Vi lyckades med det mesta. Trots hettan (32 grader som mest) och vilsekörningar så hittade vi till slut. Tog lite risker med mycket små vägar, varav en inte ledde någonstans och vi vände. Det var en av tre vägar under resorna med mycket gräs i mitten. Jag körde en bil och var ju rädd att bli hängande på grästorva, men det gick bra. På något sätt älskar jag just detta, att köra på nästan ofarbara vägar. Grannar som nu ser min bil frågar om jag kört rally och det är precis vad det känns som. Vägdammet är helt obeskrivligt. Vi fick rätt bra grepp om byarna och det är fantastiskt att se hur t ex Flinshult är så snyggt, så vackert, så välskött! Det finns liv i de flesta byar vi passerar, men mer eller mindre. Och när vi slutligen kommer till vår egen tid och uppväxten i torpet Smältängen, så är förändringen ett faktum: Inga åkrar, inga ängar är brukade längre. Det växer igen. Våra stigar finns inte, leder ingenstans. Men huset är kvar och vi är välkomna till paret som så småningom fått köpa torpet av Sveaskog och som sköter huset och trädgård och ladugård med kärlek. I två timmar pratar vi om trakten, om folket, om förändringar och hur det såg ut förr. Så trevligt!

Jag tror jag körde 30-40 mil totalt och i gräslig hetta under helgen. Men det var så roligt att träffa bröderna och svägerskorna, uppleva fina miljön i Oskarshamn plus landsbygden, där mormors mormors anfäder och mödrar levt och verkat, i vissa fall in i vår tid på samma torva.

Nu är klockan 21.15. Det är mörkt nästan. Sommaren går mot slutet. Det är som det är, inget att göra åt.

I morgon ABF-möte och så lite utåtriktat valarbete.

Carin Högstedt

Växjö 20220815

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

 

 

 

 

9. aug, 2022

Tittade till slut på den moderna nya filmen ”Utvandrarna”. Har knappt vågat. Vilhelm Moberg och utvandrarserien har betytt så mycket för mig personligen att jag varit rädd att bli besviken över den nya filmen. Men nej, nej, tvärtom - trollbunden ser jag hela filmen i ett svep.  Fantastiskt väl fångat utifrån böckerna. Arg blir jag också. Den satans fattigdomen och undernäringen, svälten, barnadödligheten, som fick folket att fly utan garantier för att komma fram levande eller få ett bättre liv. Och så fortsätter det. Inte från Sverige men i många delar av världen är den satans fattigdomen, undernäringen, svälten, barnadödligheten och flykten under omänskliga förhållanden ett faktum. Varje dag dör barn av orsaker som skulle kunna undanröjas av global jämlikhet och demokrati. I stället startas det krig. Se gärna filmen! Finns på Svtplay.

Igår måndag gjorde mellandottern och jag en rejäl utflykt för att leta efter våra rötter i framför allt Döderhults socken. Grunden var min mormors mormor, dotterns mormors mormors mor. Den linjen (eller vad det kallas, jag är lekman på området) börjar i  slutet på 1600-talet (så långt jag kan följa i kyrkböckerna) och då är vi i byar som Skrikebo, Flinshult, Eckerhult (Lilla Eckerhult för att vara noggrann) och Lämmedal. I dessa byar ägde släkten hemman, ibland ihop med någon annan. Det jag kan se i bouppteckningar är att de hade det bra ställt. Vi hittar byarna, men jag har ingen uppgift om vilka fastigheter det handlade om och om det finns spår i vår tid. Förutom i Lämmedal där jag har ett namn på bostad: Drängfällan. Har gammal fastighetskarta där Drängfällan är utsatt, men saknar helt tecken på att den finns när vi cirklar runt på småvägarna i trakten. Gamla vägar, smala vägar, branta backar. Vet inte vad som väntar när vi når krönet. Får fortsätta söka Drängfällan i olika arkiv. Vi fortsatte sedan framåt i tiden och avslutade i min mormors, min mammas och även morfars fars hem på 1900-talet, Smältängen, i folkmun även kallat Svälthägnen (på skoj i alla fall). Detta torp ägt av Domänverket (numera Sveaskog) är friköpt och bebott av en familj, där mamman är uppvuxen ca 1 km bort. Jag bodde där 1955-1964. Vi blir inbjudna när vi dyker upp på ladugårdsplanen. Vi går runt och ser hur förändrat det är, men ändå likt. Så fint de har gjort, både ute och inne! Till helgen har vi släktträff i Oskarshamn och ska göra den här resan igen. Då med mina syskon med respektive. Och vi är välkomna till Smältängen! Tyvärr är det ingen som använder markerna, åkrar, ängar längre. Ett skolexempel på hur småjordbruken läggs ner på 60-talet och hur ett då öppet landskap nu är igenvuxet.

Bra rutet Ann Yngvesson idag i Smp. Det var en sorglig läsning reportaget om Wilhelmshill och hur stolt kommunalrådet är över att ha skakat liv i det stora gamla huset vid Helgasjön. Man fick intrycket att när pensionärsföreningarna drev sommarverksamheten så var det dött, men nu är det levande och fyllt av ungdomar och kolloverksamhet. Det är falskt. Otroligt att ställa grupperna mot varandra. Du har helt rätt i din insändare Ann Yngvesson.

I morgon ska V.s valstuga upp på Storgatan. Spännande. Invigning torsdag kl 16.00. Sedan fylls varje dag av göromål i stugan, kring stugan och i hela kommunen.

Carin Högstedt

Växjö 20220809

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

 

 

 

9. aug, 2022

Blivit mer och mer fascinerad av att följa pollinatörernas arbete bland växterna. Det som förr var ett helt naturligt inslag i floran och inte uppmärksammades mer än som ett enda surrande har nu blivit högintressant på grund av brister i den biologiska mångfalden. Jag har lyckan att ha ett humlebo i kanten på altanen. Där är stora och små humlor, några riktigt stora. ”Mörk jordhumla” har jag lyckats definiera, kraftig och, tror jag, vanlig i södra Sverige. Nära boet finns lavendel i krukor. Där är nästan alltid någon humla. Likaså i gullriset, som i år kommit alldeles frivilligt, ett helt bestånd. Vackert och inte betraktat som invasivt, men det är nog en tidsfråga. Alltid insekter i gullriset. Det odlades förr som trädgårdsväxt. Ätit den första egna tomaten. De är många men mycket små. Perfekta som godis. Egna äpplen minsann! Sommaräpplen, ”Transparente Blanche”, som min farmor och farfar hade i trädgården, när jag var riktigt liten och lärde mig älska smaken.

Tänk att få läsa en sommarspaning i Smålandsposten, som är något som levt i huvudet på en själv länge, men inte fått ord! Tack Solveig Olsson-Hultgren (författare bosatt i Växjö) för ”Låt oss tala om lupiner”4 augusti! ”Låt oss tala om invasiva arter då” Vi kan till exempel börja med vissa av arten människa: de som ödelägger naturen genom att hugga ner den svenska skogen och förvandla den till det ena kalhygget efter det andra.” I krönikan nämns också människans spridning av ämnen som bly, svaveldioxid och näthat. Krönikan är rolig, full av kunskap, vänder upp och ner på perspektiv – allt utifrån den vackra blomman, lupinens,  horisont.

Två kvällar den gångna veckan har jag deltagit i dörrknackning för att överlämna valmaterial. Det är trevligt. Det är givande. Det är uppiggande när vi överlämnar information om vilka som får rösta, när och hur på det språk den besökte behärskar bäst. Det uppskattas! Så finns det någon som stänger dörren innan man hunnit starta samtal. Och alla är inte hemma. Då stoppar vi i brevlådan. Inte heller optimalt när det är 31-32 grader varmt som i torsdags. Men vi kommer att fortsätta, det positiva överväger utan tvekan. Huvudbudskapet är att använda sin rösträtt. I det område vi rör oss i för närvarande är valdeltagandet lågt.

Till veckan brakar det loss; Valstugan på Storgatan ska upp, alla partiers stugor i en rad. Vår är byggd av återvunnet material. Ska bli spännande att se den i verkligheten. Högtidlig invigning nästa lördag.

Ha en fin helg!

Carin Högstedt

Växjö 20220806

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

 

 

 

 

6. aug, 2022

Blivit mer och mer fascinerad av att följa pollinatörernas arbete bland växterna. Det som förr var ett helt naturligt inslag i floran och inte uppmärksammades mer än som ett enda surrande har nu blivit högintressant på grund av brister i den biologiska mångfalden. Jag har lyckan att ha ett humlebo i kanten på altanen. Där är stora och små humlor, några riktigt stora. ”Mörk jordhumla” har jag lyckats definiera, kraftig och, tror jag, vanlig i södra Sverige. Nära boet finns lavendel i krukor. Där är nästan alltid någon humla. Likaså i gullriset, som i år kommit alldeles frivilligt, ett helt bestånd. Vackert och inte betraktat som invasivt, men det är nog en tidsfråga. Alltid insekter i gullriset. Det odlades förr som trädgårdsväxt. Ätit den första egna tomaten. De är många men mycket små. Perfekta som godis. Egna äpplen minsann! Sommaräpplen, ”Transparente Blanche”, som min farmor och farfar hade i trädgården, när jag var riktigt liten och lärde mig älska smaken.

Tänk att få läsa en sommarspaning i Smålandsposten, som är något som levt i huvudet på en själv länge, men inte fått ord! Tack Solveig Olsson-Hultgren (författare bosatt i Växjö) för ”Låt oss tala om lupiner”4 augusti! ”Låt oss tala om invasiva arter då” Vi kan till exempel börja med vissa av arten människa: de som ödelägger naturen genom att hugga ner den svenska skogen och förvandla den till det ena kalhygget efter det andra.” I krönikan nämns också människans spridning av ämnen som bly, svaveldioxid och näthat. Krönikan är rolig, full av kunskap, vänder upp och ner på perspektiv – allt utifrån den vackra blomman, lupinens,  horisont.

Två kvällar den gångna veckan har jag deltagit i dörrknackning för att överlämna valmaterial. Det är trevligt. Det är givande. Det är uppiggande när vi överlämnar information om vilka som får rösta, när och hur på det språk den besökte behärskar bäst. Det uppskattas! Så finns det någon som stänger dörren innan man hunnit starta samtal. Och alla är inte hemma. Då stoppar vi i brevlådan. Inte heller optimalt när det är 31-32 grader varmt som i torsdags. Men vi kommer att fortsätta, det positiva överväger utan tvekan. Huvudbudskapet är att använda sin rösträtt. I det område vi rör oss i för närvarande är valdeltagandet lågt.

Till veckan brakar det loss; Valstugan på Storgatan ska upp, alla partiers stugor i en rad. Vår är byggd av återvunnet material. Ska bli spännande att se den i verkligheten. Högtidlig invigning nästa lördag.

Ha en fin helg!

Carin Högstedt

Växjö 20220806

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se